Vet inte hur länge vi varit vänner nu, men det är en del årsedan vi träffade varandra för första gången. Vi har gått igenom lycka, tårar svek allt möjligt tillsammans. Vi har gått bakom varandras ryggar, vi har inte alltid varit ärliga i alla situationer. Jag har alltid sett dig som min bästa vän, men en bästavän gör inte sånt vi gör mot varandra. Dom förlåter inte saker som vi förlåter. Vart vi än är, vet jag alltid vart jag har dig, och du vet vart du har mig. Ja trodde ja kunde lämna dig, men sanningen är att ja kunde inte, men jag ljög om det, ja behöver dig, och det var jag inte kunnat stå för. Men det gör jag nu, jag tror att vår vänskap har blivit starkare än starkast nu, efter allt vi gått igenom tillsammans. Jag har en uppgift att ta hand om dig, så inget händer, men ibland är det du som får ta hand om mig. Ingenting kan skilja oss åt, det har jag märkt. Och de var de vi sagt hela tiden, du och jag hand i hand min vän. Ja ser dig göra misstag , eller när du håller på att göra ett misstag, men ibland säger ja inget för vill att du ska lära dig. Jag bryr mig om dig, du är min tjej, min blondin som måste förvaras bra. Ja hoppas att allt är annorlunda nu än sist gång och de känns som det är det. Vi har ett annat sett. Vi har insett vad som är viktigt. Jag har insett att du inte bara är min bästa vän utan min lillasyster. Du är en del av mig.. Vill bara att du ska veta de. Å jag älskar dig Rebecca / rejt